Liverpool – Newcastle

Liverpool borta på Anfield, det finns kanske inte större utmaningar att ta sig an?
Det gör ju fantastiskt ont att erkänna hur bra det här laget är, men jag skulle aldrig säga det rakt ut till en supporter (känner på tok för många).
Liverpool FC är som en övernattning på valfri kennelklubb för en pälsdjursallergiker. Jag ska inte säga att jag avskyr klubben, jag tål bara inget som har att göra med dom.

Att Liverpool skulle vara det starkaste laget med boll visste vi, att Newcastle skulle vara det laget som ledde matchen i halvtid vågade vi väl knappast hoppas på.

I den 38e minuten lyfter taket på Flying Barrel i Göteborg, och säkert på många andra ställen i landet – Alexander Isak dundrade in 0-1 efter en fin smekning till passning ifrån Sean Longstaff. Det var så fantastiskt, så sagolikt och så orättvist. Hemmalaget, kennelklubben var det laget som trillade boll och hade det mesta av spelet. Luis Diaz kunde och borde ha gjort mål efter att ha tagit sig förbi Pope men ur balans sitter skottet över målburen.

Trippier hade ett bra frisparksläge i första ska sägas, men avslutet var dessvärre inte i den astronomiska klass vi vant oss vid.

Något som genomgående förekom i den här bataljen var dom livsfarliga rensningarna rakt ut till spelare klädda i rött strax utanför straffområdet, att ingen L’pool spelare fick till ett bra avslut på dom gratischanserna kanske vi får tacka Anfields planskötare för, gräset var nog för torrt.
Detta Newcastle under Eddie Howe är det bästa jag sett, tyvärr är dagens Liverpool så magiskt starka.

Taket lyfter en gång till på Flying Barrel, men dessvärre var Alexander Isak sisådär tre millimeter (eller något sånt) offside och strax därpå kvitterar Liverpool. Ett något bolltittande mittfält snappar inte upp Firmino när han blir serverad av Salah och han kan distinkt sätta bollen bakom Pope. Det är ett jättefint anfall, men att ingen hinner uppfatta brassen är otroligt synd.

Efter 1-1 är det Liverpool för nästan hela slanten. Att dom inte leder matchen känns orättvist, samtidigt som Newcastle gör precis allt för att hålla undan.
Stoltheten över hur det här laget verkligen sliter för varandra bara växer och växer ju äldre matchen blir.
Dom direkta chanserna hos hemmalaget tycker jag nog att Newcastle lyckas styra av och klockan går ändå överraskande snabbt upp till full tid.
Skylten kommer upp och 5 minuter visas, och så får Liverpool en hörna. Hade den hörnan inte uppstått så hade nog domaren blåst av matchen, för klockan är otroligt mycket.
Självklart gör Liverpool 2-1, efter en något stökig situation så är det Carvalho som skickar in bollen via ribban och det är ridå.

Det är så orättvist att matchen kanske slutade rättvist, Newcastle försvarade sina poäng på ett föredömligt sätt men man orkar inte hålla ifrån.
Borde domaren blåst av matchen? Kanske, jag är alldeles för färgad och känslorna kokar fortfarande i mig att jag inte är rätt person att svara på den frågan.

Motm: Jag skulle kunna säga nästan vem som helst i Newcastle, för jag tycker verkligen att alla slet och offrade sig på ett väldigt fint sätt.
Men om jag skulle vara tvingad att svara under pistolhot så får nog Joelinton min röst.

Nu slickar vi såren, käkar halstabletter, hoppas på att bli förförd hemma och äter favoritmåltiden, så kanske kanske man kan gå vidare ifrån det här.