Gordon klar!

Och så var han klar, officiellt på hemsidan och frasen ”here we go” har uttryckts – Anthony Gordon!

Det är faktiskt inte speciellt ofta det händer att en övergång sliter isär supportrarna till två läger. Den ena sidan är väldigt tveksam, ja nästan på gränsen till upprörda. Den andra halvan känner en optimistisk vind. Jag tror faktiskt inte att jag har varit med om en övergång som delat Newcastle supportrarna så här tydligt, eventuellt när Joey Barton skrev på 2007.
Lite komiskt är att dessa herrar är födda och uppväxta i Merseyside.

Hur som helst, 40 miljoner pund (plus 5 vid en del prestationer) kom Newcastle och Everton till slut överens om. Att spelare kostar en smärre förmögenhet i januari månad är ju en illa dold hemlighet, att spelaren är en ung engelskman som snart eventuellt knackar på landslaget hjälper inte till. Krydda det med att klubben han lämnar skriker panik och är indragna i nedflyttningsstreckets kaosvärld så har du alla ingredienser.

Att Newcastle supportrar runt om känner sig tveksamma till den här värvningen har inte enbart med pengarna han kostar, utan också spelarens beteende och då kanske främst gentemot Newcastle sedan tidigare. Förra säsongen då Gordon slog igenom så var det två relativt hetsiga möten lagen emellan. Ingen tillfällighet, lagen slogs mot samma mål – att befinna sig så långt bort ifrån nedflyttningsplatserna som möjligt. Många spelare var övertaggade, och Gordon var inget undantag utan sänkte helt sonika Allan Saint-Maximin ganska fullt, strax innan hade han och Kieran Trippier utbytt versaler med varandra. Sånt händer, när man är engagerad. Vilket jag väljer se som positivt.

Gordon kommer löpa skiten ur motståndarna med en frilla som man nästan får säga är en slags hyllning till Andreas Andersson. Vi på swedishmagpies.se håller tummar och tår för att Gordo blir minst lika framgångsrik som Brandbergens stolthet.