Southampton – Newcastle 1-4

Jag var faktiskt och badade under lördagen uti i havet vid Askimsbadet i utkanten av Göteborg. 11 grader ”varmt” och när jag stod där kom jag att tänka på Rolf och Mick ute på Öckerö. Skulle dom få bada imorgon?
Är jag frisk i huvudet? Gör Almiron mål igen?

St Mary’s i Southampton är en ganska mysig arena om man nu kan kalla betongklumpar för mysiga, men jag tar risken. Hemmalaget har lidit ett tag även fast man vann mot Eddie Howes gamla lag i sydkustderbyt för någon vecka sen.
Men att påstå att Southampton FC mår prima ballerina är att ta i, och frågan som hägrat ett tag är när Ralph Hasenhuttls nycklar in till kontoret kommer tas ifrån honom.

Southampton är inte ett dåligt lag, men den riktiga udden i sista tredjedelen av planen har inte riktigt levererat som önskvärt.
Miguel Almiron däremot, han vet hur man gör mål och självklart var det just han som visade vägen med det förlösande ledningsmålet i första halvlek. Callum Wilson skarvade, Almiron fick barnsligt enkelt med sig bollen förbi Ainsley Maitland-Niles och placerade behärskat in bollen förbi den talangfulla irländaren Gavin Bazunu i Saints-kassen. Det sägs att Maitland-Niles fortfarande letar i gräset efter Almiron, men det är bara lösa rykten.

Andra halvlek och Chris Wood gör entré istället Callum Wilson. Det är möjligt att Wilson kände av något då han togs ganska bryskt stundtals i första halvlek. Chris Wood behövde knappt 10 minuter på plan innan han hade placerat in 2-0 till gästerna. Murphy krånglade sig in i offensivt straffområde och serverade bollen till skottglada Wood som inte gjorde någon nämnvärt besviken.
Knappt hade man hämtat sig efter 2-0 när Kieran Trippier skickar fram bollen till Willock som älgade iväg och fantastiskt nog lyckades peta in 3-0. För att citera Gert Fylking: Äntligen!
Det målet var han värd och det kändes som att det var spiken i kistan för den stackars österrikaren på Southamptons tränarbänk.

Southampton såg ut som ett slaget lag och Eddie Howe skickade in Allan Saint-Maximin för att inte alla på St Mary’s skulle fly hem och försöka glömma det som just hänt. ASM skojade friskt och kanske var det någon i hemmapubliken som stannade, men läktaren började eka tomt på sina ställen, tråkigt för Southamptons Romain Perraud som reducerade vackert när han fintade skott och elegant skickade in 1-3 bakom en annars fantastiskt Nick Pope. Det kanske bör nämnas att passningen ifrån mittbacken Mohammed Salisu var minst lika fin. Men målet kom försent för hemmalaget och Newcastle är så mycket bättre på precis allt.
ASM fortsatte att skoja, den gubben älskar fotboll helt klart och han hann med att assistera till Bruno Guimarães 1-4 innan Stuart Attwell satte blåsinstrumentet mot läppen och blåste av den här lite regniga tillställningen, det skulle bli bad ute på Öckerö.
Brunos mål förresten, magiskt placerat långskott och utan chans för Gavin Bazunu.

Motm
Det är så många som gör en riktigt bra insats denna match. Min personliga hackkyckling Longstaff gör en riktigt bra andra halvlek. Kanske hans bästa insats sen Eddie tog över? Trippier är i vanlig ordning ligans bästa högerback, Bruno fördelar boll och står för ett mål. Men Willock kniper den, precis framför näsan på Tripp!