Två veckor i limbo var så värt det
Efter veckor med landslaget, gnäll och om vi ska vara ärliga ganska mediokra insatser så var det väldigt skönt att ens älskade helger med Newcastle var tillbaka. Här gnälls det inte i onödan.
Personligen har mina landslagskänslor svalnat, men det är inget nytt under solen – det hände för ganska länge sen. Hur man kan misshandla världens finaste sport och få den att se dysfunktionell ut är för mig helt obegripligt.
Två veckor i limbo blev det, sen stod i mina ögon det bästa laget för motståndet – Manchester City. För mig är Manchester City ligans klart bästa lag, för dom räcker det oftast med en 65% insats så har dom tre poäng. När allt stämmer för dom, då dansar dom hem ligan, Champions League och det ser inte ens svårt ut. Så bra är dom.
Matchen i sin helhet live såg jag inte helt och hållet om jag ska vara ärlig, istället var jag med familj bortbjudna på middag hos ett par vänner efter en miss i kommunikationen mellan mig och kvinnan som står ut med mig. Ni vet när man försöker vara glad och trevlig, komma med sköna frågor men i själva verket skriker kroppen att detta är så in i helvete fel. Kort sagt: jag var nog ingen drömgäst.
Men jag fick se sista 15 minuterna, och det var så värt två veckors väntan. Det firade jag och 6 åringen här hemma med att äta frukost morgonen därpå framför hela matchen på repris. Dom ska läras i tid, annars är det för sent och man får handla någon röd vidrig matchtröja i julklapp. Lär er det.
Var detta vändningen? Jag hoppas verkligen det, jag tyckte att jag såg glöden i blicken hos ett par spelare som jag tidigare önskat lite mer av. Joelintons glöd missade nog ingen efter slutsignal, kan han bara ha den hungern direkt fokuserad på fotbollsplanen så vem vet egentligen hur långt detta kan gå. Nu vet ju ni liksom jag att Joelinton aldrig enbart skulle fokusera på själva fotbollen, det är väl kanske därför han är lagets självklara gris.
Detta var för övrigt Eddie Howes 100 vinst som manager för Newcastle United. 100 vinster, på knappt fyra år. Lägg där till två finaler i Ligacupen, varav en vunnen och kvalificera det här gänget till Champions League, två gånger. Och en del önskade att bli av med honom. Det ska sägas att det är lite festligt med Eddie och Newcastle, för vid dom få tillfällena som det faktiskt blåst lite kyligt, kanske rent av att det funnits lite press på honom. Ja då förvandlas han till Eddie Houdini, trollar lite med knäna och så var det show igen.
Marseille ikväll, bring it on!
