Veckans skata – Mick Corneliusson

Kanske är begreppet ”veckans skata” något i underkant för veckans gäst, det borde om möjligt vara höstens? För att kompensera upp detta så har det tillkommit några frågor, men det är inte alla människor som dundrar på med megahitar som bland annat når Newcastles omklädningsrum!

Hej Mick, vad roligt att du vill ställa upp! För dom som inte riktigt har koll på dig, berätta för oss vem är du?

  • Mick, döpt efter Quinn. 29 år gammal har jag hunnit bli och bor tillsammans med sambo och två barn. Tino, 4 år, döpt efter Asprilla och Thelma, 1 år, döpt efter sambons begär. Jag är från Öckerö där jag spenderat merparten av mitt liv, förutom ett par år då jag pluggade skådespelarskola utanför Falkenberg. Jag jobbar på en mellanstadieskola som resurs för barn som haft det lite tuffare. Annars spenderar jag i princip all tid jag inte är med familjen i studion, där gör jag musik. Dricker väldigt gärna öl och umgås med vänner på lördagar, och är en stor beundrare av tre poäng.

Jag snubblade över ett klipp, där Dion Dublin tjötar med Allan Saint-Maximin och jag missade inte heller Newcastles officiella Instagram när samma person signat ett nytt kontrakt. NUFC citerade din låttext. Berätta om känslan!

  • Sjukt mäktigt, så klart. Satt och käkade MAX med familjen när det plötsligt svepte en twitter- och Instagramstorm över mig för att berätta att ”You’re on BBC, mate!”. Försökte få tag i klippet men kunde som svensk inte titta på det. Som tur var skickade klipparen på BBC hela avsnittet till mig vilket gjorde att jag kunde klippa ut den fetaste delen och lägga ut på Youtube. Allting som händer nu är liksom planerat från början på något vis, så det är härligt att händelserna börjar rada upp sig och ”komma ikapp” min mentala plan, haha

Helt magiskt. Du vi måste ju ändå gå till botten med hur allt började. Jag har ju träffat din farsa när jag jobbade ute på Öckerö, stört skön snubbe! Hade du ens ett val att välja ett annat lag som liten?

  • Egentligen inte. Allt vart ju svartvitt så långt jag kan minnas. Framförallt från pappa, då, men också farmor, faster och farbror. Tröjor, vimplar, ”actionfigurer” fast i fotbollsform – överallt var det Newcastle. Undrar seriöst ibland var jag och pappa hade stått idag om jag var typ Liverpoolare. Hemsk tanke.

Nu har ju din farsa lagt till ett mellannamn, men handen på hjärtat – vem i klanen är den galnaste supportern?

  • Haha, det är ändå pappa. Han är så extremt vidskeplig när det kommer till NUFC. Vissa perioder får han för sig att han måste bada före match. I havet. I oktober. Har han inte sett en skata i trädgården före match betyder det otur. Tröjvalet är också viktigt. Och vad han har i glaset. Allt är som ett förhäxat vågspel när det gäller detta. Skulle vi, mot förmodan, leda med 4-0 i 93e minuten och jag skulle råka uttrycka typ ”fan vad gött med 3 poäng” skulle han få panik och börja svamla om att ”det minsann inte är slut ännu”, ”värre saker har skett”, ”du skulle sett borta mot Plymouth ’76” etc. Jag är inte vidskeplig, men innan varje match blir jag sjukt optimistisk och glider in i något psykotiskt mode av att vi fortfarande skulle vara Entertainers. Brukar sluta i besvikelse. Jag och pappa tittar på varje match tillsammans, och skulle vi lyckas skrapa ihop ett anfall med tre offensiva passningar inom laget står vi upp och hurrar och applåderar. ”Du märker hur lite som krävs, va?” brukar pappa säga då.

Nu har ju ni varit över ett antal gånger, vet du på fullaste allvar hur många gånger? Vilken resa är den du aldrig kommer glömma? Självklart tar vi även den du helst vill tvätta bort också!

  • Tror jag ligger på 20+ någonstans, pappa är väl långt över 100. Jag var sju år när jag åkte över andra gången. FA-cupfinal mot Arsenal på Wembley. Det var jävligt fett. Sen typ 3-2 derbysegern mot de rödvita 2005, när Emre tryckte dit vinstmålet på frispark. Eller den gången jag fick lämna över pris till Shearer i Newcastles presskonferensrum. Extremt många fina resor och minnen. Då jag är, och har varit, väldigt humörstyrd när det kommer till slutresultat, har plattmatcher som 1-4 hemma mot Pompey förstört resterande delen av just den resan alltför många gånger. Jag hoppas dock att jag blivit bättre på att skaka av mig det nu. Men det är något fint i det också, passionen ändå.

Att välja en favoritspelare är svårt, så jag gör det lite lättare och frågar dig om dom tre bästa?

  • Svår fråga… med risk för att låta tråkig: Shearer. Hur kan jag inte? När jag var liten var mitt drömnamn Spike Shearer. Sedan har jag alltid haft en soft spot för Nobby Solano. Den högerdojan skojar man inte bort. Till sist säger jag Hatem Ben Arfa. Älskar spelare som får en att ställa sig upp av blott en bolltouch. Saint-Maximin är dock på god väg att knipa den här platsen hos mig.

Nu leker vi en lek – du är en saudiarabisk prins som precis köpt klubben, vilken spelare är den första du köper? Kruxet i leken, du har även en tidsmaskin och kan således ta en spelare som inte längre är aktiv. Men, du måste själv ha varit född då han var aktiv. Så vem blir det?

  • Ja, i vanliga fall skulle det ha blivit Shearer. Men just idag önskar jag mig ett dubbelpaket med mina två favoritytterbackar – Jetro Willems och Habib Beye

Inte Andreas Andersson?

  • Haha, jag är lite för ung för att ha upplevt honom på en week to week-basis. Pappa brukar dock ha honom som måttstock. ”Han är iallafall inte sämre än…”. Joselu är ju dock en sån för mig. Och Bentaleb. Och Hendrick. Shit, nu blir jag förbannad.

Realistiskt nu, kommer Newcastle hinna vinna något av värde innan din tid på jorden är slut?

  • 2027 vinner vi ligan, det är sedan gammalt. Då ska jag och pappa röka gräs från St. James’ som han plockade för typ 20 år sedan. Sen dröjer det säkert 100 år till, men det gör inget.

Men dagens trupp och manager, vad har du för känsla? Är du nöjd?

  • Alltså, ja. Truppen är jag ändå nöjd med. Tycker vi besitter individuell kvalitet för topp 10, lätt. Det är snarare spelidén jag är less på. Jag har backat Bruce under hela tiden men börjar få slut på argument. Och så som han snackar med media undrar jag om vi över huvud taget ser på samma matcher. Vi har inte spelat fotboll på typ 8 år (nej, Benitez är inte Gud). Vad negativ jag låter nu. Bruce är säkert asskön att ta en bärs med. Benitez också.

Kommentera