Om laget

Newcastle United grundades 1892 efter en uppgörelse mellan stadens på den tiden två lag, Newcastle West End och Newcastle East End. Klubbarna var antagonister, och det var alltså inte dagens rival Sunderland som utgjorde det största hatet, utan det var internt. The Gallowgate Enclosure var stadens underhållningsborg, Newcastle West Ends hemmaarena. Arenan var signifikativ för Newcastle West End, då laget stod för gemenskap, solidaritet och ren och skär klubbhjärta. Newcastle East End däremot, hade potential att bli en toppklubb i det engelska ligasystemet. Man hade kompetens, både i spelare men även i direktörer i klubben. Båda klubbarna ville äntra det officiella ligasystemet i England, men fick vänta. En gemensam nämnare var den ekonomiskt prekära sitsen. Inget av lagen hade knappt råd att betala spelarlönerna, och framförallt hade man inte råd att finansiera bortamatcherna som kostade mycket pengar. Direktörerna fick agera mecenater och subventionera flera bortamatcher, men man hittade ingen långsiktig lösning.

Staden Newcastle har alltid älskat sin fotboll, lika kärt då som det är idag, men det var omöjligt för staden Newcastle att stötta två hungriga fotbollsklubbar. Newcastle West End kämpade tappert, men fick se sig besegrade efter att varken ekonomin eller kompetens i varken spelare eller ledare hade gått ihop. Man tvingades lägga ned klubben 1892. Man svalde sin stolthet till konkurrenterna, och överlämnade sin hemmaborg till Newcastle East End. Samma arena finns kvar än idag, då hette den The Gallowgate Enclosure, idag heter den St James’ Park. Det blev egentligen inget enande av de två klubbarna, utan Newcastle East End bytte ärofyllt namn för att ena, och engagera hela staden och försöka lösa upp den interna konkurrensen i staden, man ville ena invånarna, slutsatsen blev Newcastle United.

Newcastles mest framgångsrika år var i början på 1900-talet. Laget hade kompetens I ledarstaben och politiker som ville engagera sig i fotbollen. En viktig aktör i konstruktionen av Newcastle var den dåvarande ”sekreteraren” Frank Watt. Sekreterarens uppgift var då att bygga ett spel, och sköta formationer och taktik (vad nu taktik innebar). Inom loppet av fem år mellan 1904 – 1909 så bärgade klubben tre ligatitlar, och sagolika år skulle deskalera på grund av ett världskrig. Man vann även FA Cupen 1910, och slog sig till fem finaler I turneringen. En FA Cup seger var mer prestigefyllt än en ligatitel på den här tiden.

Triumferna skulle fortsätta som en dans på rosor fram till 1932. Från grundandet och 40 år senare hade giganterna från nordöst vunnit fyra ligatitlar, tre FA Cup titlar, en Community Shield titel och tre Northern League titlar.

Den första nedflyttningen kom 1934, bara två år efter FA Cup triumfen mot Arsenal. Fram till andra världskriget behövde laget läkas, renoveras, och byggas om på nytt, en viktig aktör i detta fragment i historien var Stan Seymour. 1948 lyckades man också nå uppflyttning igen, med en stjärnspäckad trupp och ett hemmasnitt på 57 000 supportrar. På 1950-talet lyckades laget vinna FA Cupen ytterligare tre gånger, för att sedan åka ur högsta divisionen 1961.

Klubben rehabiliterade sig och reviderade än en gång truppen, som laget brukade göra när man åkte ned i andradivisonen, en sak som verkar leva kvar idag. 1968 kom man för första gången till spel ute i Europa. Det blev succé för det stjärnspäckade laget, där bland annat Bobby Moncur hjälpte The Magpies till en titel i Inter-Cities Fair Cup, dåvarande UEFA Cupen(och nuvarande Europa League). Maskineriet rullade på galant och det var inte svårt att knyta åt sig storspelare till klubben. 1970-talet var en bra tid för Newcastle helt enkelt!

På 1980-talet skulle man göra det man alltid gjort med jämna mellanrum. Åka ur förstadivisionen och därmed bygga om laget. Kevin Keegan skrev på för klubben 1982
och skulle komma att nå enorma framgångar med klubben, både som spelare och som tränare. Man hade dessutom unga talanger i form av Peter Beardsley och Paul ‘Gazza’ Gascoigne, två enorma Newcastle-profiler.

Klubben charmade hela fotbolls-England men titlar uteblev. När man sedan sålde av stjärnorna så åkte klubben återigen ned till andradivisonen, och Kevin Keegan anställdes 1992 som tränare för klubben. Vid det här laget köpte även Sir John Hall klubben, en person som haft inflytande i Newcastle även på 2000-talet. Sitsen var dessförinnan prekär, men Keegan lyckades efter en strålande säsong säkra spel i Premier League 1993. Efter detta slog också klubben transferrekord när Andy Cole värvades ifrån Bristol City för £1.75m.

Newcastle skulle sedan komma att ha sina glansår i modern tid de kommande tio åren. År som många av dagens Newcastle supportrar faktiskt fått uppleva, med stjärnor som Andy Cole, Gazza, Alan Shearer, Les Ferdinand, Peter Beardsley, Tino Asprilla, David Ginola, Gary Speed med flera skulle man charma ett helt fotbolls-Europa under epitetet ”The Entertainers”.

Efter några fantastiska år under Kevin Keegan och Kenny Daglish, som dock blev titellösa så väntade en formsvacka under Ruud Gullit, den holländska fotbollslegendaren. Gullit valde bland annat att ställa Shearer och Rob Lee utanför laget i ett derby mot Sunderland, och det blev droppen för Gullit.

Därefter anställdes Newcastles Messias, han som skulle återta lyckan och framgångarna till St James’ Park, Sir Bobby Robson. Sir Bobby är en av klubbens absolut största profiler, och gick till Newcastle efter ett år i PSV Eindhoven för att slutföra ”sitt sista uppdrag”. Sir Bobby tog Champions League tillbaka till Newcastle och gjorde enorma bedrifter med klubben, utan att riktigt komma hela vägen. Sir Bobby blev 2004 motvilligt sparkad efter en svag inledning på ligasäsongen.

Efter Sir Bobby hade klubben klirr i kassan, och supportrarna fick bevittna stjärnvärvningar som Nicky Butt och Michael Owen. Trots detta uteblev succén, och Newcastle fick se sig titellöst exkluderat en UEFA Intertoto Cup-titel 2006.

Mike Ashley köpte klubben 2007, och vad som till en början var en försiktig optimism byttes ut mot demonstrationståg och ett genuint hat mot ägaren. Idag har Ashley lämnat över det sportsliga ansvaret till en av de viktigare aktörerna i Newcastles långa och ärofyllda historia, Rafa Benitez. Och för första gången sedan Sir Bobby’s epok så blåser det optimistiska vindar över Tyneside.